Texten i sökbar form

på 16:e plats. Lepanses 28:e plats med "Bréguet 900" är en smula missvisande då han till följd av haveri icke kunde genomföra sista tävlingsmomentet.

DETTA SÄGER OSS att "Weihe" fortfarande är det bästa all round-segelflygplan som konstruerats. Den enda typ som av VM att döma skulle kunna allvarligt konkurrera med "Weihe" är "Orao 2", men den är å den andra sida så lite prövad (och numera dessutom bevisligen rätt svag för vissa påkänningar) att man inte vill göra några alltför optimistiska jämförelser med den gamla beprövade "Weihe".

Jämförande prov gjordes för övrigt i Örebro mellan "Orao 2" och "Weihe", och under dessa prov visade "Weihe" klar överlägsenhet i fråga om glidtal och sjunkhastighet vid hastigheter upp till 80-90 km/tim, likvärdighet med "Orao 2" vid hastigheter upp till 140-150 km/tim och underlägsenhet först över denna hastighet.

Nu hör det emellertid till saken att dessa prov utfördes med den "Weihe", som Paul Mac Cready lånat av Aeroklubben i Malmö, och som troligen är det förnämsta exemplar av denna typ som någonsin skapats åtminstone i Sverige. Vid fortsatta prov har det sedan visat sig att planet under VM-sejouren säkerligen var 14 % bättre än något annat av de svenska exemplar som deltog i tävlingen och säkerligen lika överlägset de utländska exemplaren av samma typ.

Dessa goda prestanda, som bl. a. innebär ett glidtal på c:a 1:32, är betydligt högre än de som konstruktören ansett teoretiskt möjliga och har åstadkommits med relativt enkla medel; omsorgsfull ytbehandling, tätning av genomströmningshål o. dyl.

ERFARENHETERNA från VM i Örebro visar hur svårt det är att komma fram till en nykonstruktion, som på det stora hela taget är överlägsen "Weihe". I vissa detaljer uppvisar andra typer större eller mindre överlägsenhet, men i fråga om all round-egenskaper, som dock måste vara utslagsgivande såväl för ett täv-

 

lingsplan som ett segelflygplan över huvud taget avsett för prestationsflygning, är "Weihe" fortfarande den överlägsna typen. Varmed inte är sagt att även den kommer att få sin överman. Bland de flygplan som deltog i Örebro har den det emellertid inte.

DE FÖRARE som flög "andraklassplan" av typ "Olympia" och liknande var från början handikapade. Deras plan är för oekonomiska – har för stor sjunkhastighet – vid de relativt höga flyghastigheter som måste hållas under tävling, inte bara i hastighetstävlingarna utan även i distansflygningarna. Det gäller ju här att ha ett plan som medger god hushållning med höjden vid de relativt höga farter som måste hållas för att ett tillräckligt stort område skall kunna genomflygas.

Ganska anmärkningsvärd är "Cowboy" Jensens goda placering på 16:e plats med "Hütter 28". Denna placering hade dock säkerligen Jensen själv betydligt större del i än flygplanet, och detsamma gäller nog om Rasmussens 18:e plats med den svenskkonstruerade och svenskbyggda "Fi-1". Detta plan är asäkerligen sämre än "Olympia", i varje fall inte bättre, under sådant väder som i allmänhet rådde under VM. Svenskarna har aldrig kunnat komma riktigt överens med denna typ som tävlings- och prestationsflygplan, och även om Rasmussen anser att svenskarna därvidlag har misstagit sig, så bör han känna sig smickrad om svenskarna själva anser sig ha så pass mycket erfarenhet att de på goda grunder förnekar detta.

SEGELFLYG-VM var onekligen en mycket nyttig och givande expedition av inte minst segelflygmateriel. Tävlingarna klargjorde och underströk många ting som man tidigare varit osäker på. De bör också ha givit en mångfald idéer och tips till om inte epokgörande så dock avsevärda förbättringar. Oss svenskar har de bl. a. lärt att flygplanens skötsel, finish och vård många gånger kan vara värdefullare än nykonstruktioner.